Christian Sundby kompletterar skogen med sin torvindustri

Christian Sundby på Krontorps Gård i Värmland, inte långt från Vänerns norra strand, är entreprenör ut i fingerspetsarna. Hans gård på 2 500 hektar sprudlar av verksamheter. Basen är givetvis skogen, men här bedrivs även jordbruk, och torvindustri.

Egentligen är det norrmännen vi har att tacka för Christian Sundbys verksamheter i Värmland. Om inte man i Norge hade haft en märklig kvarleva från vikingatiden i sin lagstiftning, hade inte hans far kommit hit till Sverige och köpt Krontorp 1936. Lagen stadgar nämligen att äldste sonen på en gård alltid har rätt att återvända till sin fädernesgård och kräva att få köpa tillbaka gården till en låg summa. (Denna lag finns fortfarande. På 70-talet utvidgades den to m att gälla även äldsta dottern. För ökad jämlikhet…)

Ta över sedan köparen rustat upp
När Christian Sundbys far, som inte var äldst i sin familj, var ute på jakt efter en egen gård hemma i Norge råkade han avlyssna ett samtal mellan två bönder. Den ene förklarade att han tänkte sälja gården och låta den nye ägaren rusta upp gården som var i dåligt skick. När alla stora investeringar var gjorda skulle han själv eller hans son komma tillbaka och kräva sin urgamla rätt enligt vikingalagen. Christian Sundbys far fick då klart för sig att det var livsfarligt att försöka med en gård i Norge. Istället fick det bli Värmland, det närmaste Norge man kan komma i hans östra grannland. Sagt och gjort – det blev Krontorps Gård vid Bäckhammars Bruk, 1,5 mil väster om Gullspång.

Inga anställda i skogen
Själv har Christian Sundby idag bara några få anställda. Ingen av dem jobbar i skogen. Det huvudsakliga skogliga arbetet utförs idag istället av Skogssällskapet. Från att i början av 90-talet haft två skotare och en skördare har han idag inte några maskiner. – Svårigheten var ständigt att hålla personalen fullt sysselsatt. Jag blev uppbunden med arbetsledning. Maskinerna var också dyra och kostade stora pengar. Inte minst när de stod stilla på grund av reparation. – Samtidigt hade jag ett annat problem. Det var att möta industrins leveranser som de ville ha dem. – Idag kommer maskiner och avverkar ett område på kort tid. Men via Skogssällskapet kan vi träffa långa leveransavtal med industrin ändå.

Tid till virkesförsäljningen
Nej, Christian Sundby ville inte vara uppbunden av för mycket egen personal. Han ville ha tid till så mycket annat, virkesförsäljning till exempel. Bättre då att hyra in Skogssällskapet och göra dem till sin nära samtalspartner vid planeringen av skogsbruket. – Skogssällskapet gallrar, slutavverkar och håller kostnaderna under kontroll. När jag hade egen personal behövde jag få ut 30:-/kbm för att täcka mina kostnader för skotning. Sedan jag gick över till Skogssällskapet är behovet 20:-/kbm. – En annan stor fördel är att Skogssällskapet inte är knutna till någon industri. Därigenom kan de dela upp virket i många olika specialsortiment beroende på var jag får bäst betalt.

Christian Sundby på Krontorps Gård har en nära kontakt med Skogssällskapets personal som sköter mycket av det skogliga arbetet på markerna.
Snabbt skiftande priser ställer krav

- Samtidigt ger det här mig möjlighet att själv hålla kontakt med sågverk och andra köpare. Förr var detta enklare eftersom vi levde med fasta prislistor som gällde under ett år. Inte nu längre. Priserna skiftar mycket och det finns en hel del att vinna på att jobba mycket nära sågverken. Därför har Christian Sundby nästan dagligen kontakt med virkesköpare, via telefon och e-mail. – Dessutom premierar Valåsens sågverk kvalitet framför kvantitet vilket passar mig precis, säger Christian Sundby. – Idag kommer 70 procent av skogsintäkterna från timret. Bara 30 procent från massaveden.

Ett av de företag som Krontorps Gård säljer mycket till är Moelven/Valåsen.
- Vi arbetar nära dem både i Dalarna, där jag är delägare i en skogsfastighet, och här i Värmland, trots att det bara är ett par hundra meter till det gigantiska Bäckhammars Bruk. Men dit har jag inte sålt ännu. Tog över gården i unga år
Virkesförsäljning är säkert en gren inom skogsbruket som passar Christian Sundby. Han är utbildad ekonom och läste i Stockholm mitt under brinnande ”kulturrevolution” -68. Han satt till och med i kårstyrelsen tillsammans med Carl Bildt åren efter den beramade kårhusockupationen. Men Christian tvingades lämna Stockholm för att återvända till gården när hans far tidigt gick bort 1970. Christian Sundby, som har fyra systrar, kunde lösa ut dem under 70 – 80-talen. Nu hoppas han att 13-årige sonen så småningom kan ta över gården.

Traditionellt skogsbruk
- Här driver vi i första hand ett traditionellt skogsbruk. Vi har 60 procent gran, 30 procent tall och 10 procent löv, (huvudsakligen björk) på markerna. Samtidigt har Christian Sundby börjat intressera sig för en miljöcertifiering. – Jag har fått tydliga indikationer från Valåsen och deras säljare i England att miljöcertifiering kan betala sig. Säljarna får allt fler förfrågningar från köpare som vill ha FSC-certifierat virke. – Certifierat virke betalas där bättre och det vill jag gärna utnyttja. Merpriset betalar mer än väl de extra kostnader för skogsägaren som certifieringen innebär. Därför räknar jag med att vara klar för en certifiering under detta kommande virkesår.

Mycket mark går att skydda
- Många har ju haft ett motstånd mot FSC-certifieringen på grund av de miljöavsättningar (5%) som måste göras. – Jag är dock helt övertygad om att vi inte får några problem med att sätta av den arealen. Det finns en hel del mark som vi ändå inte kan utnyttja idag. – Dessutom tror jag att certifiering inom några år kommer bli ett krav på många marknader för att kunna sälja, ens till normalpris. Så har det varit i andra branscher som har certifierats. I början kan en certifiering ge möjlighet att ta ut högre pris. Längre fram är det ett krav för att alls vara tänkbar som leverantör.

Skogen bara hälften
Nu vore Christian Sundby inte den han är om han bara hade arbetat med skogen. Skogsbruket står för 50 procent och har alltid varit ryggraden i gårdens verksamhet. Skogen har fått hålla jordbruket under armarna i många år. Korna försvann visserligen 1951, men han har två ridhästar som tränas kommersiellt, ett ridhus och ett stall.

- En av hästarna är min tjänstehäst som jag använder regelbundet i skogsbruket. Det är miljövänligare med häst och går nästan snabbare än med bil eftersom jag kan ta mig fram även där vägar inte finns. Totalt har vi 4,5 mil egna skogsbilvägar och dessutom ytterligare en mil till ytterområdena.

På åkrarna ned mot Vänerns strand växer idag rörflen. Ett av hans försök till att skapa lönsamhet av åkermarken. Jordbruket drev han själv fram till 1991 då marken gick in i omställningen, dvs det utgick bidrag för att inte odla jordbruksprodukter. Sedan 1995 ingår gårdens jordbruksmark i EU-programmet med samma syfte. Rörflen skulle användas i energiproduktionen.

- Rörflen har milt sagt inte varit någon succé än så länge. Vi håller dock på med olika försök som kan betyda att vi får igång verksamheten. Annars får jag plöja upp och återgå till jordbruk nästa höst då de femåriga EU-bidragen för trädan för gammal omställningsmark upphör.

Skogens bruna guld
Nej, jordbruksmarken har varit svår att få fart på. Bättre är det då med ”det tredje benet” – torv. Detta är något som Christian Sundby började med på 80-talet. 1985 började torvproduktionen på Krontorps Gård och 1993 byggdes här den första torvfabriken.

Där drivs ett rationellt och miljömässigt skonsamt torvbruk på 160 hektar mark. Det är de två Billingsmossarna och Konsterudsmossen som exploateras.

- Vi producerar och packar frästorv för stallströ, jordförbättring och energi, säger Christian Sundby.

Torvproduktionen går till så att en knivharv skär loss en centimeter på ytan av mossen. Torven torkar och vänds. När vattenhalten sjunkit till 35-45 procent sugs den upp med stora ”dammsugare”. En normalskörd uppgår totalt till över 50 000 kbm. Detta är långt från gamla tiders hårda slit där man skar upp torven i fyrkantiga block. Denna metod är också betydligt mer skonsam mot miljön. Vintertid sysselsätter verksamheten med torven fyra personer. Under skördeperioden från juni till september, kommer mer extrapersonal in, upp till tio personer.
- De här mossarna är djupa och räcker i många år. Billingsmossarna ca 80 år och Konsterudsmossen drygt 40 år till med motsvarande produktionstakt, förklarar Christian Sundby.

Framtidsutsikter
Entreprenör som han är har Christian Sundby andra idéer med sin torv än att den bara skall brännas upp. Torvfibrerna är intressanta i många sammanhang, t ex som filter. En dröm är att bygga upp en industriverksamhet kring just filtertekniken. – Nu håller vi på med ett utvecklingsarbete kring torvfilter, tillsammans med ett stort företag och högskolan i Karlstad. Torvfiltren i fläktar kan miljömärkas till skillnad från dagens kolfilter, säger Christian Sundby som ständigt tycks gå omkring och fundera över hur hans verksamhet kan utvecklas. Entreprenör som han är tänker han även i helt nya riktningar, långt ifrån ett traditionellt skogsbruk.

Ur Årsringar.
Text: Franzén & Falk
Foto: Björn Holmqvist, Redigering: Victoria Wärmler

Fotnot
Christian Sundby på Krontorps Gård har en nära kontakt med Skogssällskapets personal som sköter mycket av det skogliga arbetet på markerna.