Krontorps historia
1969 blev Krontorps gård ett byggnadsminne och Krontorps gods ägs numera av familjen Sundby, efter att norrmannen Johannes Sundby köpte herrgården 1936. I dag ägs herrgården av Christian Sundby.
1539
”CRONETORPPS” ÄLDSTE KÄNDE ÄGARE
Den äldsta hittills påträffade namnformen för Krontorp är ”Cronetorpp”, den återfinns i en skattejärnslängd för år 1539. I jordeboken 1540 över järnskatten i bl. a. Visnums socken skriv namnet ”Cronetörp”. Vem som bebodde Krontorp vid den här tiden får man dock inte veta. Först i 1545 års jordebok anges ”Jonn” som skattebonde på Krontorp. Gårdsnamnen vittnar om att Krontorp från början utgjort ett kronotorp, upptaget på kronans mark. Som skattetorp upptas det i jordeböckerna från och med 1570-talet och utgör då ½ mantal. Krontorp har sålunda inte varit någon stor gård i äldre tider.
1682 utverkade Niklas Warnmark Kungl. Bergskollegiets privilegier med rätt att anlägga en stångjärnshammare vid Krontorp. Stångjärnshammaren anlades vid Sälsjöbäcken som rinner från Sälsjön och Ämttjärn till Visman, närmare bestämt på den ägolott invid Krontorp, som av gammalt kallats Mon, hammaren kom med tiden att benämnas Monhammaren.
Redan efter åtta år utverkade Niklas Warnmark privilegium på ytterligare en stångjärnshammare. den andra hammaren placerades i Visman på hemmanet Bäcks ägor och erhöll därav namnet Bäckhammaren.
1692 köptes Krontorps och Bäcks hamrar av Jonas Stockhuus. Stockhuus hade inte innehaft de båda hamrarna längre tid än ett år då han i skrivelse hos Bergskollegiet anhöll om tillstånd att flytta en av de två härdarna vid Krontorp till den öster därom belägna Ämttjärn. Från denna tid benämns de båda hamrarna ”Krontorps nedre eller Bäckhammaren” och ”Krontorps övre” eller enbart Krontorps hammare. Vid Ämttjärn byggde Jonas Stockhuus samtidigt med härdens ditflyttande en stångjärnshammare, kallas ”Sjöhammaren eller ”Emttjärnshammaren”.
I Stockhuus köp av Krontorps och Bäcks stångjärnshamrar år 1692 medföljde Krontorps gård, då ett halvt skattehemman, Krontorps husbehovskvarn och en där invid belägen sågkvarn samt 1/16 i halva skattehemmanet Bäck. För detta betalade han 22.500 d. kmt. Han fick dock inte behålla sina hammare, kvarnar och jordegendomar länge. Redan år 1696 avled han. Hans efterlevande maka Magdalena Claesdotter ingick nytt giftermål med kungl. sekreteraren och juris doktorn Israel Simonsson Skragge, död på Krontorp 1725. Skragges änka Sofia Kristina Larsdotter Bratt gifte sedan om sig med Lars Åberg som bodde på Krontorp till sin död 1740. Med Sofia Kristina Bratt hade Lars Åberg en dotter, Brita Sofia, som 1742 ingick äktenskap med Bengt Gustaf Geijer. Israel Skragges äldre syster, Agneta, gifte sig 1739 med en broder till Bengt Gustaf Geijer, Christoffer Geijer. Dessa båda bröder övertog Krontorps Bruk efter Åberg och drev det tillsammans till 1754 Christoffer Geijer flyttade till Lindfors bruk i Nyeds socken. Bengt Gustaf Geijer avled på Krontorp 1776.
1753
Bröderna Geijer ansökte om tillstånd att flytta stångjärnsbruket.
1753 Ansökte bröderna Geijer om tillstånd att flytta stångjärnsbruket vid Krontorp till Bäckhammaren där det alltsedan dess var beläget under namnet Krontorpsverken till år 1871, då cellulosafabriken uppfördes. 1757 ansökte Bengt Gustaf Geijer om att flytta Krontorpshärden till Ämttjärn. Därmed var den gamla hammarsmedjan på Mon vid Krontorps gård nedlagd.
Efter Bengt Gustaf Geijers frånfälle 1776 kom Krontorps bruk i händerna på kanslirådet Claes Alströmer, omnämnd som ägare 1778. Förmodligen hade Bengt Gustaf Geijer råkat i skuld hos Sahlgrenska handelshuset och Alströmer blev genom släktskap brukets ägare. Alströmer ansöker och ges 1778 tillstånd om att flytta tillbaka den 1757 flyttade stångjärnshärden från Ämttjärn till Krontorp med villkoret att hammaren vid Ämttjärn skulle rivas så snart den nya hammaren vid Krontorp uppförts. Av några i Bergskollegiets arkiv bevarade handlingar kan man se att hammarsmedjan i Ämttjärn nyttjades ännu en period i slutet av 1700-talet och början av 1800.talet. Frågan är alltså om Claes Alströmer verkligen lät riva anläggningen vid Ämttjärn.
Hur länge Alströmer behöll Krontorps bruk är inte utrönt. Han bodde sannolikt aldrig själv på Krontorp, redan 1779 arrenderas bruket av med. dr. bergmästare Pehr Fredrik Bergius, vilken enligt husförhörslängderna bodde på herrgården ändra fram till 1795. Troligen arrenderade doktor Bergius Krontorp några år även av näste ägare, som också var göteborgsköpman och delägare i ett handelshus. Hans namn var Johan Petter Holterman. Denne, som gjorde sig känd för ett flertal donationer, bl. a. till grundandet av Krontorps folkskola, avled ogift och bruket togs om hand av hans närmaste släktingar Bröderna Niklas och Martin Abraham Holterman samt svågrarna Jakob Arfwidsson och Anders von Wahrendorff. Enligt en rågångshandling 1798 ägdes bruket då av ”handelsbolaget Holtermans Söner uti Göteborg” Anders von Wahrendorff sålde år 1811 Krontorps bruk för 126.000 rdr bco till dåvarande kungl. sekreteraren, sedemera kammarherren och hovmarskalken Carl Fredrik Hammarhjelm, ägare till Nynäs säteri i Visnums-Kil. Med dennes övertagande inleddes en expansion och ett nytt skede i brukets historia.
Genast efter sitt inköp började Hammarhjelm utvidga anläggningen med nybyggnader av skilda slag. Han begärde och erhöll tillstånd att anlägga ett manufakturverk och han införde en ny smidesmetod i stångjärnssmedjorna. 1823 flyttade han stångjärnshärden i Mohammaressmejdan till Sjöhammar för att bereda plats åt ett manufakturverk med två spikhamrar och en knipphammar. 1825 lades grunden till den nya herrgårdsbyggnaden som stod klar 1825.
Hammarhjelm intresserade sig livligt för alla frågor rörande järnhanteringen. Vid Krontorps bruk liksom vid samtliga värmländska stångjärnsbruk praktiserades vid tiden allmänt den variant av tysksmide som benämndes butsmide, varvid nytt tackjärn och de från föregående skift kvarblivna smältstyckena välldes och utsmiddes i samma härd. Det erhållna järnet blev ojämnt därigenom att mer kolrika partier här och där förekom. På 1820-talet hade man i Värmland börjat ersätta butsmidet med koksmidet, också det en form av tysksmide. Ett av de första bruk där försök med koksmide utförde var Krontorp.
Hovmarskalken Carl Fredrik Hammarhjelm hade i flera år lidit av svår reumatism. Han sökte i likhet med så många andra bot vid västkustens badanstalter där han tog gyttjebad i Varberg. Under en badsejour 1845 insjuknade han och avled.
Två år före sin död hade Hammarhjelm avyttrat Krontorpsverken till ett konsortium bestående av handelsbolaget Lovén & Co i Stockholm samt Anders Henström. Några år efter inköpet råkade Hanström på obestånd och nödgades sälja sin hälft till Lovén & Co. Handelsbolaget Lovén & Co ägdes vid tiden av grosshandlarna Pehr Magnus Lovén och Jacob Wilhlem Setterwall. Henström nödgades 1852 avyttra sin del i Krontorpsverken till grosshandlare Otto Holm. Otto Holm överlät därefter bruket jämte underlydande egendomar till Johan Fredrik Behrling.
Otto Holms köp annulerades senare på grund av att Henström gått i personlig konkurs. Krontorpsverken auktionerades därefter ut och inropades på nytt av Otto Holm som därefter återigen överlät det till Behrling år 1857. Den av handelsbolaget Lovén & Co ägda hälften i Krontorpsverken såldes 1858 till grosshandlare F.W. Grubb. I slutet av 1860 synes Grubb i sin tur ha avyttrat sin del till Behrling som därmed blev innehavare till hela bruket.
Brukspatron Johan Fredrik Behrling avled i Stockholm våren 1866. Sterbhuset försökte därefter försälja Krontorpsverken. Det första antagbara köpeanbudet inkom våren 1871. Bakom detta låg Sten Lewenhaupt, Thorsten Nordenfelt, Lorentz Tidén och John H. Johnson.
Brukspatron Johan Fredrik Behrling avled i Stockholm våren 1866. Sterbhuset försökte därefter försälja Krontorpsverken. Det första antagbara köpeanbudet inkom våren 1871. Bakom detta låg Sten Lewenhaupt, Thorsten Nordenfelt, Lorentz Tidén och John H. Johnson.
Greve Sten Axel Lewenhaupt har betecknats som pionjären för den kemiska cellulosaindustrins framväxt i vårt land.
Att Krontorpsverken utsågs att byggas om till en av Sveriges första cellulosafabriker berodde bl. a. på att där erbjöds vattenkraft, riklig tillgång på massaved och en god arbetarstam. Vid tiden för grundläggningen hade ett 50-tal av landets gamla järnbruk redan nedlagts och de ersattes snart med träsliperier eller massafabriker. Enda möjligheten för brukets anställda att få stanna kvar och erhålla arbete erbjöds dem genom att järnbruket ombyggdes till trämassafabrik.
Grundläggningsåret för Bäckhammar var således 1871. Arbetet med fabrikens uppförande kom att betydligt fördröjas på grund av att de från England beställda maskinerna sammanblandades med annan materiel vid ankomsten till hamn i Sverige. Fabriken blev alltså inte färdig förrän 1873, då även driften kom igång.
1874 stod Tidén och Nordenfelt som ensamma ägare till fabriken. När så den 1871 inledda och livliga höjning av efterfrågan på cellulosa dalade 1874 med resultatet att firman Tidén, Nordenfelt & Co måste upplösas. Krontorps gods såldes 1876 till ett svenskt bolag, Krontorp AB med uppgift att sköta jordegendomen. Fabriken frånskildes till ett annat bolag, Bäckhammars Aktiebolag. Krontorp med jordegendomar och fabrik inköptes 1876 av ett konsortium bestående av borgmästare C. H. Nordenfelt, Kristinehamn, disponent Harald Asplund vid Kristinehamns Mekaniska Werkstad samt inspektor J. D. Kullgren på Krontorp. Bruket jämte jordegendomar och skogar utbjöds på exekutiv auktion den 18/2 1876, men inga godtagbara köpare anmälde sig.
Brukspatron Johan Fredrik Behrling avled i Stockholm våren 1866. Sterbhuset försökte därefter försälja Krontorpsverken. Det första antagbara köpeanbudet inkom våren 1871. Bakom detta låg Sten Lewenhaupt, Thorsten Nordenfelt, Lorentz Tidén och John H. Johnson.
1876
KRONTORPS AB 1876-1936
Från och med 1876 ägdes Krontorps AB, med uppgift att sköta Krontorps gods alltså av Nordenfelt, Asplund och Kullgren. Efter en rad namnbyten och ägande av fabrik och gods i olika bolag beslutades 1906 att försälja Krontorps gods ur Krontorp AB, fabriken ägdes då av Bäckhammars Nya AB.
Köpeanbud hade inlämnats av hrr Olsson & Fridlund i Glava på 510 000 kr, budet antogs i december 1906. Köpebrevet utfärdades den 14/3 samma år från Krontorps AB till Olsson & Fridlund men var försett med transport på Hugo Berger på lika villkor. Den fastställda köpesumman utgjorde 536 400 kr. Den verkliga köparen var alltså Hugo Berger, som därefter var ägare av Krontorp till 1912.
Sedan Berger frånsålt en del avsöndringar dels till godsets underhavande, dels till Bäckhammars Nya AB, sålde han godset till godsägarna Adolf von der Lühe, Carl von der Lühe och F. W. Loos, samtliga från Tyskland. Köpet avslutades den 12 mars 1912, men lagfart kunde inte erhållas förrän den 26 augusti 1918. Löpeskillingen uppgick efter försäljning av nämnda avsöndringar till 310 000 kr.
1918
KRONTORPS AB 1876-1936
År 1918 sålde tyskarna godset till tandläkare Gunnar Rune och skogsinspektor Johan Pehrsson. Köpesumman för den fasta egendomen belöpte sig då till inte mindre än 575 000 kr och dessutom erlades för lösöret 260 000 kr. Redan den 11/3 1919 sålde Rune sin hälft till Pehrsson för 275 000 kr. Emellertid sattes Pehrsson i konkurs och på exekutiv auktion den 14 mars 1922 inropade Wermlands Enskilda Bank Krontorps gods med underlydande fasta egendom för 500 000 kr. Lagfart beviljades 10/1 1927.
Sedan godset kommit i bankens ägo frånsåldes underhand mindre delar av hemmanen Algutsrud och Bäck till Bäckhammarsbolaget. Den återstående jordegendomen jämte Krontorps herrgård avyttrades 1936 till Johannes Sundby från Oslo. Köpehandlingen daterades 17 juli 1936. Priset för den fasta egendomen utgjorde 420 000 kr och för inventarierna 60 000 kr. Samtidigt sålde Bäckhammars Nya AB till godsägare Sundby en del av hemmanet Jonsbol för 20 000 kr att brukas med Krontorps gods. Köpeavtalet med Sundby och WEB innefattade 167 har åker och tomter, 48 har äng, 2013 har avrösningsjord, 33 har impediment, tillsammans 2261 har.
Källa: Bäckhammars Bruk,
Arvid Ernvik, 1971.